Egen modell · Princip
Att fuska är en mästares privilegium.
Uttrycket är hämtat från en målarmästare på gymnasiets målarlinje, och det handlar inte om slarv utan om att genvägen måste förtjänas. Först gör man arbetet på det långa sättet, tillräckligt många gånger för att förstå varför varje steg finns. Då går det också att se vilka steg som faktiskt går att hoppa över, och vad det kostar den gången det inte fungerar.
Vad det inte betyder
Att fuska betyder här att hoppa över ett steg, inte att lura någon, och skillnaden ligger i vem som bär risken.
Den som kortar ett moment och själv står för konsekvensen om det blir fel använder sitt privilegium. Den som kortar ett moment och låter kunden eller en kollega bära konsekvensen fuskar i ordets vanliga mening, och det har ju ingenting med skicklighet att göra.
Därför går privilegiet heller inte att ge sig själv i tysthet. Det syns i att man efteråt kan förklara vad man hoppade över och varför, och att förklaringen håller.
Varför det gäller bolaget och inte bara personen
Ett bolag som växer skriver processer, och det är alldeles rätt, eftersom strukturen finns för att göra det lätt att göra rätt för den som är ny. Problemet uppstår när samma struktur binder den som har hundra gånger bakom sig, för det är då de skickliga börjar tycka att arbetet känns trögt.
Finns det inget sätt att förtjäna undantag kommer undantagen ändå att tas, fast i tysthet och utan att någon lär sig något av dem. Det är den dyra varianten. Den billiga är att säga högt vad som krävs för att få avvika, och att låta avvikelsen synas när den görs.
Något att prova
Ta en process ni har och ställ två frågor. Vem hos er får avvika från den, och vet den personen om det. Är svaret att ingen får, kontrollera gärna om det ändå händer. Är svaret att alla får, är det ingen process.
Fråga sedan den som är skickligast vad hen faktiskt hoppar över. Det svaret är värt att skriva ned, eftersom det är där den tysta kunskapen sitter, och den försvinner ju ur bolaget den dagen personen gör det.
I praktiken
Uttrycket är användbart när någon vill införa mer struktur för att lösa ett problem som egentligen handlar om erfarenhet, och lika användbart när någon vill luta sig mot erfarenhet där strukturen faktiskt behövs. Det är samma fråga sedd från två håll: vem har förtjänat att hoppa, och vad kostar hoppet om det tas för tidigt.