Egen modell · Metafor
Snöbollen.
Att utvecklas själv är att rulla en snöboll. Den växer förstås för varje år som går, men den rullar bara där du själv går, och den blir aldrig större än vad en person hinner med. Den som i stället utvecklar andra sätter många bollar i rullning samtidigt, åt håll du aldrig hunnit gå, och några av dem blir med tiden större än din egen.
Varför den egna bollen tar slut
En ägare som är riktigt bra på sitt hantverk blir ju bättre för varje år som går, och det är precis det som gör gränsen så svår att se i tid. Bolaget växer i den takt en person hinner rulla, och när kalendern väl är full är den full.
Nästa steg kostar då hälsa i stället för tid, och det brukar märkas hemma en bra bit innan det märks i resultatet.
Bollen växer av det den rullar över
En snöboll blir inte större av att någon berättar för den hur man växer, utan av det den rullar över. Utveckling handlar därför sällan om kurser, utan om vad någon faktiskt får ta ansvar för, och om vem som finns där när det går fel.
En boll som rullar åt ett håll du aldrig går plockar dessutom upp sådant du själv inte hade sett. Det är gärna obekvämt första gången någon löser något bättre än du hade gjort det, och det är också hela poängen.
Vad det gör med bolagets värde
Ett bolag som bara kan det grundaren kan är värt precis så mycket som grundaren orkar. Det märks när någon ska köpa det, när banken ska låna ut till det, och långt dessförinnan i något så vardagligt som en semester.
Beroendet syns sällan i en rapport. Det syns i att vissa beslut helt enkelt väntar tills du är tillbaka, och i att ingen tycker att det är konstigt.
Något att prova
Gå igenom förra veckans kalender och stryk under allt som bara du kunde ha gjort. Titta sedan på det som blev kvar, och fråga vem som borde ha gjort det i stället och vad som saknades för att den personen skulle klara det.
Svaret är ju sällan kompetens, utan oftare mandat, eller att ingen vågade riskera att det blev lite sämre första gången.
I praktiken
Frågan i ett bollplankssamtal är därför sällan vad du ska göra härnäst, utan vem som skulle kunna göra det i stället, och vad som behövs för att det ska gå. Den frågan är hämtad från sexton år i ungdomsfotbollen, där man ju inte vinner någonting på att spela matchen åt någon annan.