Klassiker · Princip
Parkinsons lag.
Cyril Northcote Parkinson formulerade 1955 en iakttagelse som visat sig hålla i alla sorters organisationer: arbete expanderar så att det fyller den tid som finns tillgänglig för dess utförande. Uppgiften blir inte större av att den är svår utan av att ramen är vid. Det praktiskt användbara ligger inte i skämtet utan i motsatsen, alltså att en snävare ram nästan alltid ger ett resultat som är gott nog, och betydligt tidigare.
Modellen
Parkinson skrev ursprungligen i The Economist i november 1955, och utvidgade det till en bok två år senare. Meningen är den mest citerade han skrev, och exemplet han själv använde var en äldre dam som ska skicka ett vykort. Har hon hela dagen tar det hela dagen, alltså att leta adressen, att fundera på formuleringen och att promenera till brevlådan. Har hon tre minuter blir kortet skrivet på tre minuter, och det kommer fram lika bra.
Iakttagelsen gällde från början byråkratier, där Parkinson noterade att antalet tjänstemän växte oberoende av mängden arbete. Den vanligaste användningen idag är mindre och mer praktisk: tiden som avsätts blir tiden som går åt.
Hur den används
Baklänges, alltså genom att sätta ramen först och sedan fråga vad som ryms i den. Frågan är inte hur lång tid uppgiften tar utan vad ni skulle kunna ha klart på halva den tiden, och om det resultatet vore gott nog för sitt syfte.
Den fungerar bäst på arbete som saknar naturlig avgränsning, alltså utredningar, underlag, presentationer och omtag. Den fungerar sämre på arbete där kvaliteten stiger jämnt med tiden, och den fungerar inte alls som ursäkt för att pressa en leverans som redan är realistiskt planerad.
Praktiskt hör den ihop med Sänk aldrig priset, ändra omfattningen. En snävare tidsram är samma sorts hörn som en snävare omfattning, alltså något man flyttar medvetet i stället för att låta det glida.
Var den brukar missbrukas
Som ett argument för att alla kan jobba fortare. Det är inte vad Parkinson beskrev, och en organisation där varje deadline halveras rutinmässigt slutar bara med att alla räknar in en marginal i sina uppskattningar, vilket ju återställer läget med sämre stämning som enda bestående resultat.
Den missbrukas också när ramen sätts utan att omfattningen justeras. Halverad tid och oförändrat innehåll är inte Parkinsons lag utan en övertidsbeställning.