Klassiker · Modell
Skill och will.
Matrisen ställer två frågor om en person och en bestämd uppgift: har hen förmågan, och har hen viljan. Svaren ger fyra fält, och det användbara är att varje fält har sin egen åtgärd. Den som vill men inte kan behöver något helt annat än den som kan men inte vill, trots att de utifrån ser förvillande lika ut i form av försenat arbete och undvikande. Blandas de ihop gör man oftast det som kostar mest och hjälper minst.
Modellen
Fyra fält, och åtgärden skiljer sig helt mellan dem.
Låg förmåga och låg vilja. Här behövs styrning, alltså tydliga instruktioner, korta avstämningar och små uppgifter. Det är också det fält där man ska vara ärlig mot sig själv om personen är rätt placerad över huvud taget.
Låg förmåga och hög vilja. Här behövs vägledning och tid bredvid någon som redan kan. Det här fältet är det billigaste att lösa och det som oftast försummas, eftersom viljan gör att ingen larmar.
Hög förmåga och låg vilja. Här hjälper varken kurs eller instruktion, utan här måste någon fråga varför. Svaret handlar nästan alltid om något konkret, alltså att uppgiften inte hör hemma i rollen, att den kom utan att något togs bort, eller att personen tidigare gjort samma arbete och sett det läggas i en låda.
Hög förmåga och hög vilja. Här är åtgärden att delegera och sedan hålla sig borta. Det låter enkelt och är ofta det svåraste av de fyra, eftersom det är i det här fältet den som en gång själv gjorde arbetet gärna lägger sig i.
Modellen tillskrivs vanligen Max Landsberg och boken The Tao of Coaching från 1996. Den ligger nära Hersey och Blanchards situationsanpassade ledarskap från slutet av sextiotalet, så Landsberg är bäst beskriven som den som gav just den här varianten sitt namn.
Hur den används
En uppgift i taget, aldrig en person i taget. Samma medarbetare kan mycket väl ligga högst upp till höger på sitt hantverk och längst ned till vänster på att hålla i ett kundmöte, och det är precis den skillnaden som gör matrisen värd besväret.
Ett sätt att pröva bedömningen är att ställa frågan tvärtom: vad skulle personen behöva för att röra sig ett fält åt höger, och vad skulle hen behöva för att röra sig ett fält uppåt. Är svaret på båda “mer erfarenhet” har man nog inte gjort bedömningen utan bara noterat att det går trögt.
Var den brukar missbrukas
När den blir en etikett. Ingen ska sorteras in i ett fält och sedan behandlas därefter, och matrisen ska definitivt inte visas för den som bedöms, eftersom den då blir ett omdöme i stället för ett arbetsverktyg.
Den missbrukas också när låg vilja tolkas som en egenskap hos personen. I nio fall av tio är låg vilja ett svar på något i omgivningen, och den som slutar leta efter det svaret har gjort matrisen till en ursäkt för att inte fråga.